detfinnsplatserivintergatankvar

Det gör så jävla ont.
Jag saknar dig.
Så mycket att mitt hjärta faller isär.
Att någon som varit så nära nu är så långt borta.
Hur hamnade vi här?

Jag hittade gamla sms i en bortglömd telefon.
Det gjorde så fruktansvärt ont att läsa vad du skrivit.
Att du saknade mig.
Nu är det jag som saknar dig.
Men den här gången saknar du inte mig.

Jag har försökt glömma.
Försökt släppa taget.
Gå vidare.
Men jag kan inte.
Jag vill inte.
Jag behöver dig.
Mer än vad jag någonsin behövt någon.
Du var allt.
Det är du fortfarande.

Lämna mig inte här.
För att dö.
Inte i en stad som denna.
Vår stad.

Jag förlorade månen medan jag räknade stjärnorna.
Förlåt.